Återhämtning

Den här fasen är lång och den består av en berg- och dalbana av känslor. Det kommer att komma bakslag, det är ett som är säkert. Tyvärr. Men det kommer ljus i tunneln!

Återhämtningen börjar när du efter några veckor eller ett par månader märker att energin och krafterna börjar återvända.

Att tankarna känns lite klarare ens i korta stunder och att du kanske klarar av att gå en halvtimmes promenad i stället för tio minuter. Du klarar av att ens tänka på att laga mat eller kan spela en stund fotboll med ditt barn utan att bli akut illamående.

Fortsatt identitetskris

Den här fasen kräver att du lär dig tänka om. Och det betyder att identitetskrisen sannolikt fortsätter. Om du inte vill göra som jag och gå in i en utmattning två gånger (inte att rekommendera, den andra är sannolikt djupare och svårare att ta sig ur) inser du att det är dags för en förändring.

Hur djup den blir är svårt att förutspå, men det finns många som blivit utmattade som byter karriär eller åtminstone arbetsplats. Det är ett som är säkert: om du inte förändrar något i livet så kommer du snart att ligga där igen.

Återhämtningen kan vara lång.

Svårt att ändra mönster

Det är svårt att förändra mönster som man har levt enligt i största delen av sitt liv, att sluta prestera hela tiden och att måna om sitt eget välbefinnande. Att verkligen ta sig tid att göra det du mår bra av måste bli en rutin för resten av livet, inte bara för den tid du är sjukskriven.

Det här är något som de flesta behöver stöd i. Att få hjälp av terapeut, psykolog, psykiatriker eller åtminstone läkare är att rekommendera. Många behöver mediciner i något skede av återhämtningen, det kan vara ångestdämpande, depressionsmediciner eller sömnmedicin. En bra läkare som ser vad just du behöver är guld värd.

Undvik upplevelsebaksmällan

Under återhämtningsfasen är det otroligt viktigt att gå framåt med små steg. Baby steps, baby steps är det som gäller!

De flesta – om inte alla – gör det misstaget att de blir så lyckliga när de upplever de första energiska dagarna att de störtar huvudstupa in för att göra allt det de har gått miste om under så lång tid. Och som de äntligen känner att man vill göra!

Det slår tillbaka. Det kommer en ”upplevelsebaksmälla”. Den lyckliga aktiva dagen följs av en eller fler när du ligger som ut urvriden trasa på soffan och bara mår illa. Det är ofta de här dagarna då ångesten och oron slår hårt till, för du blir så fruktansvärt besviken. Du ville ju bara få smaka lite på det liv du tidigare klarade av hur bra som helst.

Men tyvärr är det något man tvingas lära sig: att hushålla med energin under en lång lång tid framåt.

Återhämtningen är ofta något av en berg- och dalbana
Det här är svårast för mig att tampas med: att hela tiden
fortfarande vara tvungen att välja vad jag klarar av och tacka nej,
tacka nej och tacka ännu mera nej till saker jag egentligen vill göra,men vet att jag inte klarar av.
Eller.
Jag klarar någon av dem, men inte alla eller ens på långt när
så många som jag egentligen vill.

Mindre energi än tidigare

I den vansinnigt roliga boken Furiously Happy skriver Jenny Lawson om konceptet skedar som hennes vän har myntat. Skedar av energi. Du har varit van vid att ha ett visst mått av skedar energi, sannolikt är ändå att du som blir utmattad under en längre tid redan har levt över ditt förråd av skedar och tullat av förrådet. Som sedan i något skede töms. Och där sitter du sedan.

Men har du en sjukdom som utmattning så har du ett mindre antal skedar än vanligt. Och då måste du överväga noga vad du vill använda dem till. Och inse att också saker som att sköta barnets ärenden via Wilma, eller organisera skjutsar och födelsedagspresenter och alla de myriader småsaker du gör utan att märka det kräver energiskedar.

Också roliga saker som att någon som kommer på en kopp kaffe eller ett telefonsamtal äter av energiskedarna och gör att du kanske inte orkar med allt annat du hade tänkt sig för dagen.

Varsam med dig själv

I boken Våga vara rädd skriver Emma Holmgren att ”det tog lång tid att inse att jag faktiskt inte återhämtar mig så fort som jag hade hoppats och att min tillvaro hade blivit väldigt begränsad”. Hon konstaterar att hon 2,5 år efter sjukskrivningen fortfarande arbetar med sviterna av utmattningssyndromet. Hon skriver att hon inte är begränsad i vardagen, men måste vara varsam med sig själv.

Det goda är ju att de flesta som genomgått en utmattning blir snällare med sig själv, mer accepterande och förhoppningsvis mindre perfektionistiska. Inte som genom ett trollslag, utan som resultatet av långt och hårt arbete. Det är mycket sorg i det hela också.

Som Emma Holmgren skriver: ”Det är plågsamt och en sorg att bli så fullt omkullkastad i min person, ingenting fungerar som det gjorde tidigare och jag är så innerligt trött på att behöva vara varsam med mig själv.”

Återhämtningen kan ta lång tid.

Aldrig helt som förr

Du kan återhämta dig. Du blir aldrig riktigt som du har varit tidigare, men efter en så stor omvälvning som en utmattning innebär så är det inte att vänta heller.

En stor sak i återhämtningen är att börja jobba igen. I Sverige finns det tydligare rutiner och klarare regler för hur man återgår till jobbet, i Finland trampar vi ännu lite i barnskorna nä det gäller det här. Att som många gör i Sverige börja på 25 procent är inte möjligt i Finland, men man kan få stöd för en partiell sjukdagpenning från Folkpensionsanstalten och då jobba en viss procentmängd och få sjukpenning för den resterande tiden.

Den partiella sjukdagpenningen är tidsbunden och kräver att också arbetsgivaren är med på noterna. Det är viktigt att känna stöd av ledningen och speciellt den närmaste chefen, att de faktiskt förstår vad du har gått igenom och att du har vissa behov när du återkommer till jobbet. Det allra bästa är om du kan få börja med mindre krävande uppgifter än du hade tidigare. Åtminstone i början kan du nämligen ha väldigt svårt med krav och deadlines. Sannolikt har du under en lång tid, om inte för alltid, en lägre stresströskel än vad du har haft tidigare.

Men det kommer en dag när du orkar med det roliga också!

Vad göra som arbetsgivare?

Det finns en hel del information både i Finland och Sverige som arbetsgivare enkelt kan ta del av vad gäller utmattning och hur man ser till att ens arbetstagare inte bränner ut sig. Det är information som jag verkligen hoppas att du tar del av och också implementerar i verkligheten.

Det finns många arbetsplatser där man gärna talar om välmående och hur viktiga arbetstagarna är för företaget/organisationen men där det inte syns i det dagliga arbetet.

Att ta hand om sina arbetstagare och se till att de mår bra är bra också för produktiviteten har många undersökningar visat. Att ha stressade och sjuka människor på jobb blir både dyrt och besvärligt – se hellre till att dina arbetstagare inte brinner ut i första hand!

riskfaktorer för ohälsa

Jag har länkat till flera av Arbetshälsoinstitutets sidor nedan, men jag vill lyfta upp deras lista på faktorer som är farliga för hälsan om de fortsätter länge eller existerar i hög grad (sidan finns inte på svenska, därför tycker jag det är på sin plats att lista faktorerna här):

  • Målsättningarna för arbetsinsatsen är oklara

  • Det finns för mycket jobb eller så är det bråttom hela tiden

  • Arbetstagaren kan inte styra arbetsmängden eller -takten.

  • Det finns inte möjlighet att utvecklas i jobbet eller lära sig nytt

  • Arbetet avbryts hela tiden eller det finns störningsmoment

  • Ansvaret för andra människor eller ekonomiska faktorer är inte i proportion till verksamhetsmöjligheterna

  • Arbetstagaren får inte tillräckligt med feedback eller uppskattning för sitt jobb

  • Konstanta förändringar och en lång tid av osäkerhet kan belasta arbetstagarenrisk

iskristaller i motljus

Riskfaktorer för utmattning

Arbetshälsoinstitutet listar också några faktorer som ökar risken för utmattning:

  • Arbetstagaren har höga personliga mål, är starkt engagerad och har en stark pliktkänsla

  • Belastande förhållanden där det är svårt eller omöjligt att nå målen för jobbet

  • Otillräckliga individuella eller organisatoriska metoder för att lösa problem i konfliktsituationer

Långvarig överbelastning risk för utmattning

Arbetshälsoinstitutet betonar att utmattning orsakas av långvarig stress på jobbet. Problem på andra områden i livet orsakar i sig INTE utmattning, om förhållandena på arbetsplatsen är bra. Andra faktorer kan däremot försnabba att utmattningen bryter ut om arbetsbelastningen är för hård.

Det här är viktigt eftersom man på många håll gärna ser att det är arbetstagaren själv som ska ta ansvar för sitt välmående. Det är klart att var och en är ansvarig för att se till att hen mår bra, och att man måste säga till när det inte fungerar på jobbet. Men i verkligheten är många i en situation där det inte har något effekt att man säger till och att saker och ting inte förändras. På många arbetsplatser finns det till exempel inte så stor förståelse för att arbetstagarna behöver ramar för att veta när de gjort sitt jobb.

Många som drabbas av utmattning är plikttrogna och vill göra sitt jobb väl. Men om man inte har fått klart uppställt för sig vad som är tillräckligt så finns det ingen gräns och då jobbar man tills man stupar. En klok arbetsgivare ser till att sätta upp realistiska (nyckelord!) målsättningar för arbetet med tanke på de resurser som faktiskt finns och inte bara det man hoppas uppnå.

ispiggar mot klippa

Ta upp frågan på arbetsplatsen

I en magistersuppsats på Aalto-universitetet har Aliisa Pietilä granskat återhämtning och utmattning i organisationer där de anställda i hög grad är självstyrande experter. Undersökningen visade att kunskapen om återhämtning var låg. Många av de som drabbats av utmattning hade haft svårt att medge det för sig själv eller andra och var oroade över vad arbetskamraterna skulle säga.

Pietilä konstaterar att det skulle vara viktigt att temat tas upp på arbetsplatserna så att de kunskapen ökar, de anställda snabbare kan reagera på symtomen och vet var det finns hjälp att få. Hon påpekar också att det behövs en klar process för hur man ska gå till väga om en anställd blir utmattad.

Ett växande samhällsproblem

43 procent.

Så stor är ökningen i sjukdagpenning från 2016 till 2019 för det som Folkpensionsanstalten kallar psykiska störningar.

Hur många av dem som är utmattningsrelaterade är svårt att veta, eftersom Finland inte godkänner utmattningssyndrom som en diagnos, till skillnad från Sverige.

Det som statistiken visar tydligt är att det här är ett problem som kryper ner i åldrarna, och som särskilt berör kvinnor. För kvinnor både i åldern 16-24 år och 25-49 år är psykiska störningar den klart största orsaken till sjukdagpenning.

Kvinnor har störst risk att drabbas

I Sverige – där det här är en diagnos– vet man att sjukskrivningarna för utmattningssyndrom ökar stadigt. Störst risk att drabbas av utmattningssyndrom har kvinnor mellan 36 och 45 år med minst två barn och som arbetar inom vård, omsorg och skola – som sjuksköterska, lärare, socionom och psykolog, visar statistik från försäkringsbolag.

Bland unga kvinnor mellan 25 och 29 år har sjukskrivningarna i Sverige för psykisk ohälsa och stress ökat med 370 procent från 2011 till 2017.

De här siffrorna är skrämmande.

Strukturer, inte individen

Och det som de berättar är att det här inte handlar om ett problem på individnivå, utan att det är strukturellt. Det är något i vårt samhälle och i vårt arbetsliv som gör att folk blir utmattade.

Men vad är det och hur kommer vi åt den? Den som visste det!

Men vi talar digitalisering och konstant nåbarhet, nedskärningar och uppsägningar, uppskruvade krav, snuttjobb, prekariat och osäkerhet på arbetsmarknaden.

Hur många gånger har man inte hört frasen ”jag hinner inte göra mitt jobb ordentligt!” från människor i olika åldrar, i olika branscher, i olika höga eller låga ansvarspositioner.

Samvetsstress tär på människan

I Sverige talar man om ”samvetsstress” speciellt inom vården – då de anställda inte har möjlighet att ge den vård de vill och borde på grund av att resurserna inte räcker till. De anställda blir utmattade och stressade av den här konflikten. Det här mönstret kan sannolikt appliceras på många andra branscher också.

Världshälsoorganisationen tog i maj 2019 arbetsrelaterad utmattning med på sin lista över sjukdomar och medicinska tillstånd

Gränsvärden och ny statistik

I Finland har Arbetshälsoinstitutet inlett ett projekt för att testa en ny metod för att bedöma arbetsrelaterad utmattning. Man beaktar fyra symtom som kännetecknar arbetsrelaterad utmattning: upplevelsen av kronisk trötthet, psykisk distans till arbetet och försämrad kognitiv och emotionell kontroll.

Avsikten är att ta fram gränsvärden som kan användas inom företagshälsovården för att upptäcka varningstecken på arbetsutmattning och fastställa allvarliga fall. Man hoppas också få uppdaterade och mer tillförlitliga uppgifter om hur många finländare som blivit utmattade.

Men det finns också fortfarande de som anser att det är helt onödigt med en diagnos, att många utmattade helt enkelt är deprimerade men inte vill medge det (se till exempel här: )

Ge rätt till sjukdagpenning

Projektet Overload jobbar för att de som drabbats av utmattning ska bli synliga i statistiken. Utmattningssyndrom måste tas på allvar, och de som drabbats ska inte behöva slåss med byråkratin förutom allt annat.

Utmattningssyndrom måste ge rätt till sjukdagpenning i sig. Nu finns det de som faller mellan stolarna för att de är utmattade, men inte deprimerade eller har ångest. Så ska det inte få vara.